HYPERHIDROS = ökad utsöndring av svett från de ekkrina svettkörtlarna.
Termen "hyperhidros" används i medicinsk vetenskap när svettbildningen överstiger 100 mg svett per cm2 och minut. I klinisk praxis är definitionen mer subjektiv och innebär ett överskott av svettbildning som överstiger kroppens fysiologiska behov av svett för att hålla kroppstemperaturen och orsakar obehag och/eller en rad svårigheter i dagliga livet.
Svettkörtlarnas aktivitet är inte konstant utan varierar under 24 timmar, med miniminivåer nattetid och toppar under fysisk träning, psykisk belastnig, hög yttertemperatur etc.
Bland andra faktorer som medbestämmer graden av fukt i huden är avdunstningen som minskar markant i fuktig klimat eller när hudytan är täckt (t.ex. fötterna i slutna skor).
BROMHIDROS = svett med obehaglig lukt.
Bromhidros förknippas ofta med hyperhidros, men överdriven svettning orsakar inte nödvändigtvis obehaglig lukt. Tvärtom är svetten själv en luktfri vätska vid utträde ur svettkörtlarna.
Lukten orsakas av organiska ämnen som spjälkas av mikroorganismerna på hudytan och i materialet av strumpor och skor. De molekyler som bildas vid sådana biokemiska processer, främst derivat av smörsyra, löses i svett och avger den karakteristiska lukten av svettiga armhålor eller svettiga fötter när de avdunstar. Svetten själv bidrar till att skapa en miljö där mikroorganismerna trivs och där de kan föröka sig. Samtidigt utgör svetten ett lösningsmedel för illaluktande ämnen. Även i frånvaro av bakterier och svamp kan obehaglig lukt bildas när organiska ämnen löses ur materialet av kläder och skor.
Orsaker
* Primär = idiopatisk (okänd orsak)
* Sekundär (känd orsak)
Lokalisering
* palmar (händer)
* axillär (armhålorna)
* plantar (fötter)
* facial (ansikte)
* trunkal (bröst, mage, rygg)
* generaliserad, diffus
Vissa sjukliga tillstånd kan främja överdriven svettning som i regel omfattar hela kroppen:
* Sköldkörtelsjukdomar (t.ex. hypertyreos = överfunktion) eller liknande endokrina sjukdomar (hormonella störningar)
* Endokrin behandling för prostatacancer eller andra typer av malign sjukdom
* Allvarliga psykiatriska störningar
* Övervikt
* Menopaus
Denna form av hyperhidros är mycket mer vanligt förekommande än sekundär hyperhidros 
och beträffar i regel till ett eller flera begränsade områden i kroppen (oftast händer, fötter, armhålor eller en kombination av dessa).
I likhet med den vanligaste formen av högt blodtryck kan hyperhidros betraktas som ett resultat av en icke-optimal inställning av den regleringsmekanism som är ansvarig för kroppstemperatur och hudens fuktighet. Denna kroppens termostat styrs av sympatiska nervsystemet och ligger i ett område i hjärnstammen som kallas hypotalamus.
Man kan betrakta denna störning som ett "programmeringsfel" som ofta bestäms av genetiska faktorer, vilka i sin tur ger anlag för att utveckla en hyperhidros.
Hyperhidros börjar vanligtvis under barndomen eller tonåren och kvarstår under livstid. Utvecklingen är ofta progressiv under livets lopp, dvs kan förvärras med tiden och utbreda sig gradvis till olika områden. Nervositet och ångest kan framkalla eller förvärra svettning, men psykologiska / psykiatriska störningar är sällan orsaken till tillståndet.
Överdriven handsvett är i regel det i särklass mest obehagliga tillstånd. Händerna är mycket mer utsatta i sociala och yrkesmässiga aktiviteter än någon annan del av vår kropp. Många personer som lider av detta tillstånd är begränsade i sitt val av yrke, eftersom de inte kan manipulera material som är känsliga för fukt (papper etc) eller tycker det är pinsamt skaka hand. En del patienter kommer t o m till den punkt att undvika sociala kontakter. Graden av svettning varierar och kan sträcka sig från otrevlig fukt till ymnig droppbildning. De flesta patienter märker att deras händer inte bara känns fuktiga, men även kalla. Palmar hyperhidros är i de allra flesta fall kombinerad med svettiga fötter (s k palmoplantar hyperhidros). Svåra former beträffar cirka 0,2% av befolkningen (eller ungefär 1/10 av personer som drabbats av hyperhidros).
Det är den vanligaste formen av hyperhidros och drabbar cirka 8 av 10 personer som lider av hyperhidros, dvs ca 2% av befolkningen. Det största problemet är bildandet av stora våtmärken eller en rand av saltavlagringar på kläderna, vilket den drabbade personen uppfattar som mycket pinsamt och därför försöker dölja om möjligt. I kombination med palmar hyperhidros uppfattas armhålesvettningen däremot mestadels som ett underordnat problem.
Svett som i stressade situationer rinner i droppar ner från pannan eller från tinningarna, eller t o m blöter håret, kan vara mycket obehaglig för att den drabbade känner att tillståndet kunde uppfattas som ett uttryck för osäkerhet.
SFotsvett är ett vanligt tillstånd, men i de allra flesta fall uppträder detta fenomen i en modererad, icke allt för störande omfattning. Hyperhidros är ett tillstånd där svettning är så graverande att det förekommer även barfota eller resulterar snabbt i blöta skor. Det blir svårt el t o m omöjligt att gå barfota på släta golv, att bära sandaler eller öppna skor, och stängda skor förstörs av mängden svett inom kort tid.
Mindre vanliga ställen är rygg, bröstkorg och mage, ljumsken, interglutealspringan (skinkvecket), insidan låren eller andra omskrivna områden.
Kompensatorisk svettning (el reaktiv svettning) är relativ vanligt hos patienter som har opererats på det sympatiska nervsystemet.
Kompensatorisk hyperhidros är en mycket allvarlig form av kompensatorisk svettning som uppträder hos en minoritet av dessa patienter. Antalet drabbade individer och intensiteten av fenomenet beror till stor del på typ av operationsmetod och i viss mån även på andra (genetiska) faktorer.
Vid sekundär hyperhidros bör den underliggande orsaken eller patofysiologiska mekanism som leder till hyperhidros behandlas i första hand. T.ex. patienter under endokrin terapi för prostatacancer (kastrering, GnRH-analoger) med störande svettattacker kan få lindring genom administrering av antiöstrogener (ciproterone acetat); övervikt ska behandlas med lämpligt dietregim, osv.
Behandling av patienter med primär hyperhidros eller kraftig svettning hos patienter med sekundär hyperhidros, som inte svarar på behandling av orsaken, beskrivs på följande sidor.