Svettiga fötter är ett mycket vanligt problem som drabbar cirka 20% av befolkningen. I en minoritet kan hyperhidrosen bli invalidiserande. Ofta uppträder fotsvett som isolerat symtom, ibland i kombination med andra former av hyperhidros, speciellt handsvett (palmoplantar hyperhidros).
Bromhidros (oangenäm lukt) förekommer ofta i samband med stark fotsvett och beror på nedbrytning av organiska substanser genom mikroorganismer som vistas i hud eller sockar och skodon.
Hyperhidros = överdriven svettbildning genom de ekkrina svettkörtlarna.
Baserat på studier, där svettning mättes exakt, definieras en svettbildning av över ca 100 mg per cm2 hudyta per minut som hyperhidros. I daglig klinisk praxis värderas graden av hyperhidros inte så mycket på den exakta mängden svett, men på en subjektiv värdering beroende på graden av obehag och inskränkningar som lidandet förorsaker.
Svettkörtlarna svarar på impulser från det sympatiska nervsystemet, en del av det vegetativa (eller autonoma) nervsystemet. Om centrala regleringen av svettbildningen inte fungerar optimalt kan detta leda till överdriven svettning. Denna störning har en likhet med exempelvis högt blodtryck: minimala impulser föranleder det sympatiska nervsystemet att reagera på ett överdrivet sätt med alltför stark sammadragning av perifera blodkärl, vilket leder till kraftig blodtrycksstegring. Man kan i båda fall tala om ett medfött "programmeringsfel" i autonoma nervsystemets reglercentral.
Ur en fysiologisk synpunkt är bidraget av svettning i händer och fötter för värmereglering försumbar. Minimal fukt i handflator och fotsulor möjliggör däremot en viss friktion för ett bra grepp och förhindrar glidning. Det är uppenbart att överdriven svettning åstadkommer det motsatta, precis som alltför torr hud.
Svettbildningen varierar under dagen, från minimal transpiration nattetid till toppvärden som uppnås till exempel i samband med fysisk aktivitet, psykisk eller psyko-fysisk stress, exponering för värme, osv.
Hudytans fuktighet beror, förutom från mängden svetts som når huden, även av graden av avdunstning. I slutna skor exempelvis sker knappt nån avdunstning, dessutom påverkar även av andra faktorer avdunstningen, såsom materialegenskaperna av skor och strumpor. Strumpor av bomull med god uppsugningsförmåga är i regel fördelaktigare än de gjorda av tätt vävt syntetiskt material.
Bromhidros = obehaglig lukt.
Bromhidros uppträder ofta i samband med överdriven svettning. Hyperhidros är däremot inte liktydigt med obehaglig lukt. I själva verket är svett vid utträde ur körteln de facto en luktfri vätska.
Lukten beror på klyvning av organiska ämnen genom mikroorganismer, som i regel befinner sig på hudytan och i skorna. De molekyler som uppstår från dessa biokemiska processer, mestadels derivat av smörsyra och dess besläktade substanser, avdunstar tillsammans med svett som de är lösta i och därigenom leder till den karakteristiska lukten av svettiga fötter. Svett i sin tur bidrar till att skapa ett mikroklimat där mikroorganismerna vistas och frodas, och fungerar som transportmedium för illaluktande ämnen. Även i frånvaro av bakterier och svamp på själva huden kan svett lösa organiska substanser ur skornas läder vilket orsakar obehaglig lukt. Sammanfattningvis är förekomst av mikroorganismer i fuktig miljö en förutsättning för utvecklingen av den så kallade "foetor pedis" (latin: fotstank).
Fotsvamp |
Överdriven svettning i fötterna kan leda till en rad problem:
Till detta kommer inte sällan psykosocial stress i yrkes- och/eller privatlivet, om hyperhidros är förenad med bromhidros.
Onekligen kan plantar hyperhidros ha en negativ inverkan på livskvaliteten för många människor och representerar för vissa ett riktigt handikapp.
Behandling av bromhidros
Behandling av plantar hyperhidros
Botulinumtoxin rekommenderas inte för behandling av fotsvett. Behandlingen är smärtsam även med lämplig anestesi, erforderlig mängd substans minst dubbelt så stor som vid behandling av svett i armhålorna och därför även dubbelt så dyr, effekten vanligtvis otillräcklig och kortlivad. I själva verket, för att få en ordentlig effekt patienten skulle behöva undvika tryck på sina fotsulor för 2 dagar, för att tillåta ämnet att inverka så länge som möjligt lokalt utan att transporteras iväg av blodet, vilket händer när man går eller står.